Det var en gång...

(och den var grusad... HAHAHA)

en klar och fin höstmorgon, Fredrik hade just erhållit sin kopia av Lars Winnerbäcks senaste mästerverk Daugava och kände sig lite djup.

Då Fredrik har hela länet, och mer därtill, som sin arbetsplats så får han se mycket när han är ute och åker. Och stundtals är det så vackert att han blir berörd ända in i hjärtat. Under en resa till Åre passerade han och hans arbetskamrat Lars en plats som förmedlade just den känslan. Det går inte med ord beskriva hur vackert det var. Men likt att i "muhlt´ tia"stå i början av en myr som skimrar likt guld av hjortron, och inte en människa så långt ögat kan se. Eller att ge sig ut på skotern en tidig vårmorgon efter en natt med kraftigt snöfall och åka över en bergstopp för att på andra sidan få se uppenbarelsen av oceaner av örört puder.

Denna klara lördagsmorgon kokade Fredrik sig en termos kaffe och begav sig sedan iväg i ottan för att besöka denna plats och förhoppningsvis kunna föreviga det vackra han skådat två dagar tidigare. Med Lars Winnerbäck strömmande ur högtalarna och soluppgången i ryggen närmade han sig platsen. Väl framme kunde han bara kallt konstatera att gubben höst hade gjort proceduren kort med denna plats.

Men Fredrik passade ändå på att likt en japan gå lös med kameran på diverse motiv under resan.

Skådse:






image180


//F

Kommentarer
Postat av: sÖdEr

Fina bilder

2007-10-19 @ 23:41:10
Postat av: A gurg

Bina filder

2007-10-20 @ 00:01:52
Postat av: Mor

Man blir imponerad, vilken poet och det var underbara bilder.

2007-10-20 @ 12:32:50
Postat av: Paddan

Ordet vackert får en helt annan betydelse när man skådar dessa bilder. Bra jobbat

2007-10-20 @ 17:03:21
Postat av: Daniel

du borde ju ha blivit fotograf....

2007-10-22 @ 11:02:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0