z83043

Efter en månads slit med något som kallas bioanalytisk kemi (lika spännande som det låter) så var det dags för brakfest (huvudet måste tömmas inför nästa kurs). Vid det så berömda tillståndet som vi alla känner till vid namnet "dyngrak" kom jag och två av mina kemibröder på den briljanta iden att vi skulle åka till Spanien och hälsa på André. En halvt alkoholiserad 30 årig man som inte pallade med mer studier utan sa till CSNs förtret upp alla svenska adresser och flyttade till Nerja. Att det kostade en förmögenhet (särskilt med studentögon) var inget som hindrade i denna stund, det som höll på att stoppa hela företaget var dock att vi i detta tillstånd, även fast vi var fem som hjälptes åt, hade väldigt svårt att skriva ner rätt kort nummer. Efter fem försök gick äntligen köpet igenom och alla på festen jublade, vi tre som skulle åka för att vi skulle till Spanien, de andra för att vi blivit lurade att köpa en onödigt dyr resa.

Vilken känsla det var att vakna upp nästa dag och tänka, vad var det nu jag gjorde igår egentligen. Efter några dagar till med festande, innehållande en fredagsnatt med mina två bröder, en herr leijon, en massa sprit, en parkbänk och lite hederligt slagsmål så var det på lördag natt kl 4 dags att släpa sig till flygbussen.

Sitter nu igen i mitt skyffe i Uppsala och undrar vad som hände egentligen..

Kan i alla fall trösta mig med att jag ligger grymt mkt efter på en kurs som jag inte ens kan namnet på, känner att jag är på rätt väg. Som min farbror brukade säga:

- Du kan alltid ta till flaskan, du har alltid den utvägen, glöm aldrig det! 

/Anton

ps. kommer nog upp lite bilder på facebook och om ni är intresserade av att se de censurerade så får ni kontakta mig personligen. ds.