Lill-Si

2007-06-24 var dagen då han tackade för sig... 12 år av glädje är nu förbi, det var en fin tid, sov nu stilla min vän tills vi ses igen.


Simba

/F

*Edit

Det visade sig vara en trolig blodpropp som tillslut tog vår lilla fyrfota vän. Förlamades i bakdelen och istället för en tid av smärta och plågor för något som i slutändan kanske inte ens skulle hjälpa utan bara skulle vara för vår skull så vi skulle få ha honom kvar ett tag till så bestämdes det att han skulle få somna in.

Han insåg nog det själv också då han inte rörde en min när nålen stack honom för sista gången. De brukar kunna rycka till eftersom nålen måste djupt in. Han bara låg helt stilla och stirrade, han var medveten om att hans tid var kommen och att han inte hade något att vara rädd för. Mor och Far var på plats så han kände sig trygg, han var omgiven av sin familj.

Precis som han kom in i mitt liv, att han bara fanns där när jag kom tillbaka från klassresan i 6:an, så lämnade han mig när jag inte var hemma. Att jag inte fick vara där med honom när han somnade in är jag ledsen för. Jag hade så gärna velat ta farväl. Men jag vaknade i Geiranger klockan 0800 och var tvungen att gå ut för att ta lite luft för jag inte kunde sova. Kring denna tidpunkt låg Simba på britsen och drog sina sista andetag, så även om jag inte insåg det då så var jag nog ändå hos honom, och han kunde bara inte vänta tills jag kom hem. SImba visste hur mycket jag älskade honom och hur mycket jag kommer sakna honom, och att vi kommer ses igen.

Så till nästa gång jag får höra dig purra och känna dina tassar trampa på mitt bröst sägen jag, fridens liljor.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0