Min plats för återhämtning!
Skithuset, eller the shit-house som man säger "over there".
Efter några veckors trevande försök och obehagliga sidvindar från handtorkare som går igång helt utan förvarning så har jag äntligen hittat mitt betlehem. För det första ligger det i södra hallen, bara ett tiotal meter från min arbetsplats, och jag behöver inte längre gå över hela monteringsytan bara för att gå göra det lilla. Samt att jag även nu känner mig så pass bekväm att jag inte längre bävar för den stora, som man ofta gör när det gäller allmänna sanitetsfaciliteter. Behöver inte ens lägga papper på ringen längre...
Om det helt enkelt blir för körigt och man inte hittar en stund då man kan pusta ut för det ringer i telefoner och skickas mail, då låser jag datorn och styr min kos mot min oas av karismatisk förnyelse. Där kan man sitta av 15 minuter och bara ta det lungt utan att någon gnäller, på grund av mitt höga vätskeintag (minst två koppar vatten för varje kopp kaffe) eller kanske bara av den anledning att jag utrustats med en blåsa passande för en treåring så gör jag även flertalet kortare besök under dagen.
Jag har blivit så fäst vid denhär platsen, och värderar den så högt att jag till och med bortsar ur den om jag noterar att någon oren själ varit där och besudlat den utan att tvätta rent efter sig.
Lustigt hur nära man kan komma, och hur mycket glädje man kan tillgodoräkna sig från döda ting av keramik!
Efter några veckors trevande försök och obehagliga sidvindar från handtorkare som går igång helt utan förvarning så har jag äntligen hittat mitt betlehem. För det första ligger det i södra hallen, bara ett tiotal meter från min arbetsplats, och jag behöver inte längre gå över hela monteringsytan bara för att gå göra det lilla. Samt att jag även nu känner mig så pass bekväm att jag inte längre bävar för den stora, som man ofta gör när det gäller allmänna sanitetsfaciliteter. Behöver inte ens lägga papper på ringen längre...
Om det helt enkelt blir för körigt och man inte hittar en stund då man kan pusta ut för det ringer i telefoner och skickas mail, då låser jag datorn och styr min kos mot min oas av karismatisk förnyelse. Där kan man sitta av 15 minuter och bara ta det lungt utan att någon gnäller, på grund av mitt höga vätskeintag (minst två koppar vatten för varje kopp kaffe) eller kanske bara av den anledning att jag utrustats med en blåsa passande för en treåring så gör jag även flertalet kortare besök under dagen.
Jag har blivit så fäst vid denhär platsen, och värderar den så högt att jag till och med bortsar ur den om jag noterar att någon oren själ varit där och besudlat den utan att tvätta rent efter sig.
Lustigt hur nära man kan komma, och hur mycket glädje man kan tillgodoräkna sig från döda ting av keramik!
/NEFF
Kommentarer
Trackback
